Nya vingar

Här om dagen undrade vår fyraåring om vi inte ska åka tillbaks till Sverige snart. Det var första ggr någon av killarna pratat om att ’åka tillbaks’, så jag blev nyfiken och frågade om han saknar Sverige. “Jag saknar min prinsessklänning och mina vingar” blev svaret. Hans fina, fina vingar som han brukade dansa runt med på vardagsrumsgolvet i Gottsunda. Dessa ligger nu nedpackade någonstans i vårt magasin i Norrköping…

Tre dagar senare tog jag och fyraåringen bussen till en större affär här i Addis. Plötsligt utropade han med hög och entusiastisk röst; “Mamma! Mamma! Gud har hjälpt mig att hitta nya vingar!”
Längst ner på en hylla hade han hittat precis sådana glittriga vingar som han hade haft i Sverige! Dessa var dock ännu finare, då de även kunde blinka!

Vi gick hem från affären tio kronor fattigare, men med ett stort leende rikare! Dessutom gladde vår pojk många medpassagerare med sitt stolta leende och sina nya vingar på bussen hem.

 

Nio månader senare ligger nu fyraåringens vingar nedslängda i hans utklädningslåda, fulla av hål och med en hel del trasiga, f.d. blinkande lampor. Hans period av prinsessklänningar och rosa vingar verkar vara över. Nu är det mer fotbollshandskar och Spiderman som gäller… Men för mig kommer betydelsen av de där vingarna stanna kvar länge än.
 

Det är nu precis ett år sedan vi flyttade hit till Addis Abeba. Lite visste vi då om vår kommande vardag och även om månaderna har låtit oss förstå mycket, så har vi fortfarande massor att lära om detta land!

Men en sak har vi likt vår fyraåring upptäckt; att Gud förser oss med vingar när vi behöver dem som bäst. Och för detta är vi Honom evigt tacksamma.

 

 

 

 

 

Psalm 23, en psalm av David.
 
Herren är min herde, mig ska inget fattas.
Han låter mig vila på gröna ängar,
han för mig till vatten
 där jag finner ro.
Han ger liv åt min själ,
han leder mig på rätta vägar för sitt namns skull.

Även om jag vandrar i dödsskuggans dal fruktar jag inget ont,
för du är med mig.
Din käpp och stav, de tröstar mig.

Du dukar för mig ett bord i mina fienders åsyn,
du smörjer mitt huvud med olja
och låter min bägare flöda över.  
Ja, godhet och nåd ska följa mig i alla mina livsdagar,
och jag ska bo i Herrens hus
för alltid.

Melkem Meskel!

Här i Addis lär vi oss att hoppa mellan kulturerna på ett både fascinerande och lite krävande vis.

I torsdags satte jag på mig slöjan och besökte våra fina muslimska vänner, bland slaktefår och rökelser. På fredagen haltade jag istället fram med hjälp av den lilla arabiska som fortfarande gömmer sig i mitt huvud, i mötet med en bekant. I lördags blev det svenska, dansstopp och godistårta hemma hos familjen Hector som bjöd till barnkalas. Och igår åkte vi hem till vår etiopiska vän och blev matade (ja bokstavligen matade) med injera och dorowat, samtidigt som vi fick lära oss att säga ’melkam meskel’. Det är en härlig mix av människor, kulturer och språk!

Igår firade vi alltså de etiopienortodoxa kristnas Meskel!

På 300talet fick drottning Helena i Jerusalem en vision om att Gud ville visa henne det sanna korset, det kors där Herren Jesus offrat sig själv. Drottningen blev ombedd att tända en brasa och följa röken till den plats där korset låg gömt. Enligt legenden togs sedan en del av korsets trä till Etiopien, där det fortfarande finns bevarat.

Till åminnelse av Guds nåd firas alltså nu det sanna korset och dess återfinnande. Precis som invånarna i Jerusalem gjorde på 300talet, samlar nu grannar och vänner ihop ved och pinnar för att tillsammans kunna tända brasor vars rök och väldoft fyller atmosfären.

Även vi samlade pinnar som vi gav till en vän, men vi missade tyvärr själva brasorna (trötta barn). Mat blev vi dock inte utan, vi njöt en fantastisk måltid och gemenskap hemma hos några etiopier.

Melkem Meskel!

Det kan vara både frustrerande och skrämmande att köra bil i Addis. Folk, djur och fordon överallt. Köer. Och så de galningar som ska glida upp bredvid en, veva ner rutan och följa med, sida vid sida, pratandes. Som om ens fokus inte behöver ligga på vägen!

Hur som helst så gömmer det sig ändå någon sorts hat-kärlek inom mig för trafiken i denna storstad. För den här staden tänker och agerar lite som mig. “Du ger verkligen intryck av att vara helt förvirrad när du kör…” sa mannen bredvid mig när jag tog mitt svenska körkort för några år sedan. Men efter en lång konstpaus la han till “…men du räddar ju alla konstiga situationer som du försätter dig i, så du får körkortet ändå”.

Ungefär så funkar ju de flesta trafikanter här i Etiopien; de kör lite hur som helst och överallt! Plötsligt kan man möta en bil åkandes i motsatt riktning i en rondell. Eller så blir en tvåfilig väg plötsligt trefilig för att sedan bli enfilig. Och snart kommer en grop i vägen. Eller en häst. Eller en stillaståendes lastbil. Flera gånger har jag tvingats parera mellan rullstolar mitt i en rondell.

Förvirrat.

Men oftast går det fint!

Eid al-Adha

Idag är det fest lite varstans på vår jord, även bland våra vänner här i Etiopien! Man köper nya kläder, inhandlar massvis av kakor, förbereder det perfekta fåret inför slakten och hälsar människor med frid. Jag var ner på marknaden igår och fick där trängas med hundratals andra som i sista minut skulle göra sina inköp. Min vän armbågade sig in på bageriet, men för att slippa bli nedtrampad fick jag snällt vänta utanför med vår tvååring. Stämningen var hög och förväntningarna kändes i luften. Ungefär som lillejulafton i Sverige!

Det är Eid al-Adha! Offerhögtiden!

Eid firar man till åminnelse av profeten Ibrahims (Abrahams) offer, han som valde att ge det allra käraste han hade (enligt Koranen är det Ismael) till sin herre. När en muslim offrar idag så gör han en symbolisk handling som påvisar hans kärlek och tillit till Allah. Att slakta ett djur för Allahs skull och dela ut en tredjedel av köttet till de behövande är en sunna (traditionen/Muhammeds handling) och en möjlighet för den som har råd att söka närhet till sin skapare. Varje god handling som görs under dessa dagar belönas mångdubbelt.

Eid al-Adha firas på den tionde dagen av pilgrimsmånaden Dhul hijjah.

Redan dagarna innan Eid finns det några särskilda ritualer som man som muslim bör beakta.

1. Vallfärden

Givetvis är det största man kan göra under dessa dagar att utföra hajj (vallfärden), vilket avslutas med att man offrar till Allah. Den som enligt föreskrifterna utför en hajj får syndernas förlåtelse och därmed en given plats i paradiset. Varje bön som utförs i Mecka motsvara hundratusen böner på något annat ställe!

Just nu kan vi räkna med att över två miljoner människor samlats i Mecka.

2. Fastan

Många fastar samtliga första tio dagar av dhul hijja, men att fasta dagen innan Eid (alltså den nionde dagen i månaden) har en särskilt stor belöning. Profeten säger att den personen ”belönas av Allah genom att det föregående samt det kommande årets synder förlåts”.

3. Tahleel

Man bör göra mycket tahleel (upprepa att ”det finns ingen gudom värd att dyrkas utom Allah”), tahmeed (”All pris tillhör Allah”) och takbeer (utropa ”Allah är Större”) under dessa dagar. Lyssnar du riktigt noga så kan du säkert höra dessa arabiska ord viskas någonstans nära dig.

4. Al-Adha

Och idag är det alltså slutligen Al Adha, den tionde dagen av dhul hijjah och självaste offerdagen.

Dagen börjar med att man slaktar det djur man utvalt enligt Koranens föreskrifter. Man klär sig i sina bästa kläder och går på den obligatoriska bönen, som just under Eid al-adha ofta sker utomhus på ett stor fält. Därefter tillagar man köttet och en tredjedel av maten ges till de fattiga. Resten av dagen ägnas åt ätande! Och ätande! Sedan fortsätter man att besöka grannar och vänner i dagarna tre. Och man ger alla ett smakprov på det egna köttet.

Vi hade en fantastiskt härlig dag!

För mig är Id Al-Adha väldigt speciellt. Jag älskar det här folket. Och jag ser mångas iver att söka sig till gud i hopp om hans barmhärtighet. Jag ber att vi alla ska få möta Hans sanning, inte minst denna helg.