Här i Addis lär vi oss att hoppa mellan kulturerna på ett både fascinerande och lite krävande vis.
I torsdags satte jag på mig slöjan och besökte våra fina muslimska vänner, bland slaktefår och rökelser. På fredagen haltade jag istället fram med hjälp av den lilla arabiska som fortfarande gömmer sig i mitt huvud, i mötet med en bekant. I lördags blev det svenska, dansstopp och godistårta hemma hos familjen Hector som bjöd till barnkalas. Och igår åkte vi hem till vår etiopiska vän och blev matade (ja bokstavligen matade) med injera och dorowat, samtidigt som vi fick lära oss att säga ’melkam meskel’. Det är en härlig mix av människor, kulturer och språk!
Igår firade vi alltså de etiopienortodoxa kristnas Meskel!
På 300talet fick drottning Helena i Jerusalem en vision om att Gud ville visa henne det sanna korset, det kors där Herren Jesus offrat sig själv. Drottningen blev ombedd att tända en brasa och följa röken till den plats där korset låg gömt. Enligt legenden togs sedan en del av korsets trä till Etiopien, där det fortfarande finns bevarat.
Till åminnelse av Guds nåd firas alltså nu det sanna korset och dess återfinnande. Precis som invånarna i Jerusalem gjorde på 300talet, samlar nu grannar och vänner ihop ved och pinnar för att tillsammans kunna tända brasor vars rök och väldoft fyller atmosfären.
Även vi samlade pinnar som vi gav till en vän, men vi missade tyvärr själva brasorna (trötta barn). Mat blev vi dock inte utan, vi njöt en fantastisk måltid och gemenskap hemma hos några etiopier.
Melkem Meskel!
