Myt 1. Äventyret
”Oj vad spännande att bo i Afrika!”
Visst har vi under våra drygt fyra år i Afrika fått vara med om många annorlunda upplevelser! Vi har övernattat i öknen, badat i Nilen och gått vilse på marknader. Vi har fått många intressanta samtal med människor med en helt annan världsbild än vad vi är vana vid. Jag har tappat min toob (det sudanesiska tyget som alla kvinnor är insvepta i) mitt framför ögonen på allehanda människor, jag har snubblat på gethuvuden och skrattat åt konstigheter. Jag har ätit gräshoppor, råa pungkulor och sett huvudlösa höns springa ikapp i Tanzania.
Men de flesta dagar är ungefär lika vardagliga som dagen idag har varit. Jag vaknade av att min febriga fyraåring kom inspringande och ropade panikartat att han måste kissa. Sedan ville han absolut ha sällskap i sin säng, vilket han fick. Ingen av oss lyckas dock somna om och efter en timme gick vi upp och åt havregrynsgröt till frukost. Vi fick sedan, som alla småbarnsfamiljer, en apstressig morgon då väskor skulle packas och tänder borstas. Till slut var i varje fall den friska delen av barnaskaran på väg till skolan och resten hade hittat sitt lugn här hemma tillsammans med vår barnflicka Adanesh. Jag satte mig på kontoret och förberedde ett Bibelstudie. Pratade lite i telefon. Skrev namnteckningar på ett par viktiga papper. Försökte få tag på några som inte gick att få tag i. Och träffade någon som gick att få tag på. Drack två koppar starkt kaffe och så var plötsligt arbetsdagen slut.
Jag satte lite frön i trädgården och sedan åt vi middag tillsammans med några vänner, mat som idag bestod av icke så exotisk pasta med köttfärssås. Gästerna gillade inte köttfärsen (riktiga köttbitar ska det vara!), så det blev en stor diss. Sedan väntade disken, läxläsning och läggning. Mannen åkte iväg och tränade och jag torkade pannan på den febriga fyraåringen som återigen inte ville sova ensam i sin säng. En helt vanlig dag i det exotiska Afrika!
Utlandslivet är just så: det är vardag.
Myt 2. Avsaknad av lyx
Vi har ingen micro. De senaste veckorna har vi haft elavbrott mest hela tiden. Då och då kommer det inget vatten ur kranen. Jag kan inte köpa sushi eller kassler. Och det bor kackerlackor under vår spis.
Tungt missionärsliv? Jo, visst kan vi sakna viss vardagsflärd från Sverige.
Men vi har så mycket annat! Äpplena är svindyra, men på trädet utanför vårt vardagsrumsfönster hänger det avokadon. Vi må ha elavbrott på kvällarna, men vi har en jättemysig brasa att tända. Vi saknar de svenska skogarna, men vi har tillgång till fantastiska kratrar och berg runt Addis.
Och nej, vi har ingen diskmaskin och det tar långt mycket längre tid att handla än vad det tar i Sverige – men vi har en vän som hjälper oss i köket och som förvandlar det vi handlat till underbara rätter! Vår vän heter Fantanesh, är en hejare på att dansa, kan få den mest deprimerade gästen att skratta och kan laga en fantastisk middag från ett nästintill tomt skafferi! Vi får dagligen gäster som spontant kommer förbi och då ska det snabbt trollas fram lunch/kaffe/något annat – vilket hon alltid fixar! Fantanesh är på alla sätt mycket bättre än en svensk diskmaskin! 🙂
Barnen har visserligen ingen lekplats att gå till i vårt område. Men de har Adanesh! Hon är vår tvåårings bästa vän, tillika förskolefröken. Tänk att vi slipper lämna vårt Lillskrot på dagis och istället veta att han får gå gräshoppsjakt i vår trädgård! Och att de äldre killarna har en trygghet att komma hem till när de slutar skolan vid lunchtid. Adanesh är vår vardagslyx!
Vi är smärtsamt medvetna om hur mycket ”bättre” vi har det rent materiellt, än de flesta andra runtomkring oss! Vi har aldrig saknat mat på bordet! Vi har ett hus att ställa bordet i. Och liksom de flesta svenskar så tjänar vi mer pengar under en dag, än vad majoriteten av världens befolkning tjänar på en månad.
Detta ”lyxliv” är min dagliga brottningskamp och en tagg i mitt bröst som skaver och skaver. Samtidigt har jag, åtminstone för nu, landat i att våga tacka Gud för det han gett oss. Men jag ber också om mod och vishet att dela med mig av det vi fått. Och jag hoppas att vi aldrig fäster oss så mycket vid vår vardagliga lyx, att vi inte är villiga att lämna det den dag det är dags.
Myt 3. Hårt liv
Kanske tycker en del av er svenskar ändå inte att vi lever ett liv i materiell lyx. Vi har haft besökare (svenska sådana – inte etiopier!) som skrattat vid åsynen av vårt kök. Man skräms över hur elen är dragen. Och man suckar över allt som ständigt går fel.
”Ni är modiga. Ni har offrat så mycket. Är det inte svårt?” har vi hört flertalet gånger. Och detta är nog ord som de flesta utlandssvenskar får höra.
Och visst kan det varar tufft att bo här, något annat vore fel att påstå! Jag kan ha mina tunga dagar och det kan kännas ensamt! Det gör ont att inte få se sin lillasysters mage växa och att inte kunna vara där när bebisen föds! Det känns inget vidare att säga hejdå till 98-åriga farmor, utan att veta om vi ses igen. Det vrider om ens hjärta när fyraåringen kommer hem och säger att han blivit retad i skolan, då hans dialekt är konstig. Eller att inte förstå kulturen.
Så jo, jag håller med om att vi var modiga som flyttade ut på Afrikas horn med tre små barn. Vi visste ju inte vad som väntade oss.
Vi var modiga, precis som min bror var modig när han följde sitt hjärta och bytte från ett väldigt bra jobb, till ett annat med lägre lön och mindre chans till karriär.
Eller som min svägerska som sålde sitt företag utan att veta nästa steg framåt!
Och som så många andra!
Livet kan vara hårt. Både i Sverige och här. Vi kan alla påvisas en väg som känns både främmande och skrämmande. Och ett utomlandsliv behöver inte innefatta vare sig mer eller mindre när det kommer till detta. Det är bara ett annorlunda liv på en annan plats.
Vi valde det här livet och vi var medvetna om dess för- och nackdelar. Och för varje månad som vi befinner oss här så upptäcker vi faktiskt mer av smärtorna. Och glädjeämnen!
Myt 4. Beundransvärda insatser/räddar världen.
En del människor i Sverige kastar ur sig imponerande hejarop och kommentarer om att en säkert håller på att rädda hela världen, så fort de hör att en bor i Afrika. Detta innan de ens frågat vad personen i fråga GÖR i Afrika.
Man blir inte automatiskt en bättre person för att man vågar ta steget och flytta utomlands! Visst tycker jag att vi har ”världens bästa arbete” och det kan vara både spännande och innehållsfullt och jag är tacksam över att få tillhöra den arbetsgrupp som jag tillhör! Jag älskar det som händer här och jag är glad över att få vara en del av det!
Men att vi bor i Afrika gör oss inte till hjältar! Om jag ska vara ärlig så kan det ibland kännas tvärtom – det kan upplevas frustrerande och ineffektivt att bo här, vi är ju nybörjare på precis allt i denna kultur och vi kunde på många sätt vara mer effektiva i Sverige!
Men vi kämpar på här i vårt hörn av världen. Ni kämpar där borta. Var och en med sin uppgift. Och tillsammans gör vi stordåd!
ps. Dessa upplevelser är självklart väldigt individuella. Något annat gäller för en annan afrika-bo och något annat kommer troligen gälla för en annan tid, även för oss. 🙂
aammin 