På juldagen ringde en vän till oss och berättade att han och några andra kommit fram till att vår familj och min brors familj som var på besök hos oss, skulle komma på deras julfest nästkommande dag. Det var ju en väldigt fin inbjudan. Förutom att det inte direkt var en ”inbjudan”, utan snarare ett beslut de ansåg att vi skulle rätta oss efter. 🙂
Detta med kollektiva beslut är ganska vanligt bland våra vänner och sakteligen lär vi oss att leva med dem. Vi låter (ibland) andra bestämma över oss när beslutet inte verkar helt åt skogen. Och vi bestämmer åt andra när det tycks rimligt.
Man behöver sällan gissa sig till vad de tycker och ett ”om du vill så kan du få åka dit imorgon” blir inte sällan ett bestämt ”du ska åka dit!”.
I en grupp kan man sitta och diskutera en viss persons uppdrag och utan den berördes åsikt bestämma att ” han ska leda den samlingen” eller ”han bör nog överhuvudtaget inte komma”.
Ofta får vi höra andras tyckande om våra barn, såsom ”ditt barn måste ha en tjockare tröja på sig!” eller ”de ska inte vara ute före klockan tio på morgonen, då det är för kallt”.
Och plötsligt får jag veta att vi är del av en insamling, därför att ”alla ska ge 300 birr var”.
Och så vidare.
Livet blir mer oförutsägbart på det här sättet. Och min kompromissande sida får sig en törn. Men jag tror att jag kan fortsätta att leva lyckligt även med denna sida av kulturen.
Ibland sätter vi dock ner foten. För det finns naturligtvis många delar av livet som kollektivet må tycka vara accepterat (barnaga, lögner och annat) och säkert anser att även vi borde anamma, men som vi mer än gärna protesterar emot! Och gällande barnens tröjor och utetider så är det vi som bestämmer. 🙂
aammin 