Snabba kast mellan kulturer

Här i Addis kastas vi mellan kulturerna som vore vi tvätt i en torktumlare. Överraskande svängningar och nya upptäckter. De senaste månaderna har vi bland annat firat slakthögtiden, pilgrimernas återvändande, thanksgiving, advent, lucia, svensk och etiopisk jul och nu i veckan blir det Timket. Minareternas böneutrop samsas om luftrummet med den ortodoxa kyrkans mässande och den protestantiska kyrkans skrällande högtalarsystem. Ena dagen bär jag slöja och nästa dag sitter jag med barnen vid Ghions pool och dinglar med benen i vattnet. Igår slaktade vi en get här hemma på vår baksida och idag fixade jag frillan och njöt av ett etiopiskt högtidligt bröllop.

De olika språken är fortfarande ett obarmhärtigt myller inom mig och när jag spontant försöker kasta ur mig en fras så inser jag allt för sent att mottagaren tillhör fel folkgrupp.

Jag lever i ett konstant förvirrat tillstånd. Det är ödmjukande. Ibland frustrerande. Men samtidigt är jag så fruktansvärt tacksam för att jag får vara just här, med alla dessa kulturer och språk vid husknuten. Jag som alltid älskat tanken på att få öppna nya dörrar utan en susning om vad som finns där bakom, lever ju nu i paradiset. För här finns det många okända dörrar att glänta på.

Idag vågade jag mig för fösta gången på att öppna dörren där det stod; KITFO. Kitfo är något som skulle kunna beskrivas som Etiopiens nationalrätt och det måste ju testas. Vi åt alltså rått köttfärs, blandat med mitmita (chilli, salt och kryddor) och etiopiskt smör.  Inte särskilt gott, men inte heller oätligt. Helt klart värt ett försök.