Att med vänner kunna samlas runt en stor, puttrande gryta. Att skala lök så att ögonen rinner. Att prata, men inte förstå hälften av vad som sägs. Men skratta ändå. Att kunna mötas, i olikheter och missförstånd. Att dela en bricka mat med dem man lärt sig att älska. Det är fint.
Stort tack till SALT som sänt så fina människor hit till oss. En grupp som varit villiga att lyssna, förstå och anpassa sig. Och ett stort tack till våra vänner här i Etiopien som öppnat sina hjärtan för denna svenska grupp och bjudit in dem i sina liv. Jag älskar att se dessa två folk mötas!
Det har varit nio fina dagar av bönepromenader, samtal, slakt, matlagning, undervisning, delande och fina möten.
