Amin

januari 31, 2016 — 1 kommentar

När vi under vintern 2013 upptäckte att vi väntade barn så blandades vår första glädjeyra så småningom med en smygande oro. Jag brottades inte bara med frågan om hur jag skulle fixa att ta hand om tre små barn (som alla var under fyra år gamla), utan även med den kallelse som jag upplevde att Gud talat till både mig och min man om. Kallelsen till ett folk långt bort.

Vi pratade mycket om hur den kallelsen kunde gå ihop med den viktigaste livsuppgiften vi har: att på alla sätt ta hand om barnen. Brottningen inom oss pågick medan vår flytt till Etiopien närmade sig. Hur skulle vi tänka om framtiden? Skulle det vara positivt för barnen att flytta söderut? Eller utsatte vi dem för onödiga faror och en splittrad uppväxt? Skulle deras liv bli osäkert?

gravid

Vi ville egentligen landa i att en flytt skulle vara säker för kidsen. Jag sökte bevis för att vårt liv skulle bli enkelt och smärtfritt där på andra sidan haven.

Men vi kan aldrig vara säkra, blev till sist vår slutsats. Inte i Uppsala och inte i Afrika. Världen är inte tillförlitlig och vilken väg vi än valde så skulle framtiden liksom för alla människor innehålla både frågetecken, smärta och opålitliga faror.

Vi landade i att det finns något så mycket dyrbarare än världens säkerhet:  det finns en  trygghet som bär så mycket längre. Det är en trygghet som håller när en förälders armar inte räcker till och som omsluter en människa trots mörker och frågetecken. Det är en trygghet som följer med över landsgränserna.

Jag tänker att det var den tryggheten/friden som fick Paulus och Silas att sjunga i sin fängelsehåla. Det var den som fick Petrus att hoppa ur båten och sätta fötterna på det stormande havet. Och den var den som fick Daniel att följa sin övertygelse, istället för att böja sig för kejsarens påbud. Farorna, den ovissa framtiden, piskans slag eller lejonens gap stoppade dem inte – de hade något större inom sig som drev dem framåt.

Kanske var de liksom mig rädda.

Kanske delade de ibland den ångest jag kan brottas med.

Men ångesten är inte bottenlös och den är ingen motsägelse till den trygghet och frid som samtidigt finns inom oss.

Davids ord i Psalm 56:3 påminner om detta; ”När fruktan kommer över mig förtröstar jag på dig”.

David sa inte att han satte sin förtröstan till Herren och att han sedan aldrig mer var rädd. Han sa inte att han aldrig var orolig eftersom hans förtröstan var så perfekt. Han förnekade inte sin rädsla.

Han visste att han inte var säker och han erkände det, satte ord på rädslan och vände sig sedan till Gud med sin oro. Han visste att det hos Gud fanns en djupare trygghet än den världen kunde ge. Och det fick honom att inte tappa modet.

Vad kan världen göra mig?

Det är nervkittlande att våga ta ett staplande steg ut i världen och att trots kaoset kunna uppleva en ännu djupare frid. Det är som att själen består av flera olika skikt; ibland smärtsamma lager av ångest och kamp. Men underst, bakom allt annat bråte, finns den där friden. Den som består trots omständigheterna.

DSC04862

Så den där våren år 2013 landade vi alltså i att våra liv inte är säkra, vare sig vi stannade i Sverige eller flyttade till Afrika. Men att vi är trygga! Alltid trygga.

Därför gav vi vår yngsta pojk namnet Amin. För även om vi med våra liv vill skydda honom och hans bröder från alla hotande faror (och i ärlighetens namn så är inte Addis särdeles ”farligt”), så är inte vår enda önskan att de  ska få en helt enkel och smärtfri framtid. Vår bön är framförallt att de ska få lära känna den trygghet och den frid som kan bo inom dem, trots yttre motsättningar.

Amin betyder just detta; trygghet och frid.

Amin!

Annonser

One response to Amin

  1. 

    Tack Frida. En god påminnelse. Mitt i stormen. Där kan den finnas – friden. Och vilket fint namn lilleman har. Frid – Det är bra grejer det.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s