Ramadan

juni 16, 2016 — 5 kommentarer

Förra veckan började Ramadan; fastemånaden för muslimer och en av de fem pelarna i islam.
Från gryning till skymning, eller från när en vit tråd kan skiljas från en svart tråd, kommer muslimer inte äta eller dricka. Inte en smula, inte en klunk vatten. Vissa kommer inte ens svälja sitt eget saliv (det blir många spottloskor, inne som ute). Man ska inte ha sex. Inte röka.

Jag bär på många tankar och känslor för Ramadan. Där finns självklart det andliga biten, men en minst lika viktig komponent är den sociala sidan. Ramadan är en månad då man bygger relationer, närmar sig sin familj, delar kampen det innebär att inte äta och sedan tillsammans njuter av att få ta emot guds gåvor på kvällen. I muslimska områden tar fastan över hela livet. Det blir svårt att schemalägga möten under dagen eftersom människor är trötta och svaga. Arbetet får en sekundär plats, gemenskapen en desto större.

Det finns många traditioner, utöver de religiösa, som säkert skiljer sig mycket mellan olika länder. En bekant till mig är i år väldigt upprörd över att fotbolls-EM går samtidigt som Ramadan ”för männen i huset vill se matcherna, vilket gör att vi inte kan följa alla de såpor man enligt tradition ska se!”. Jag förstår henne precis! Tänk om Andreas skulle sitta bänkad framför en fotbollsmatch på julafton medan vi egentligen borde titta på Kalle Anka eller Karl Bertil Johnsson! Det är ju skandal!

April, JigJiga 038

Ikväll var jag hemma hos en muslimsk vän. Vi pratade om fastan och jag fick hälsa hela hennes familj en välsignad månad. Det blev en fin eftermiddag! Men när jag åkte därifrån kände jag mig lite ensam och utanför. Kvar satt de med sitt uppdukade bord, sin gemenskap och sina delade erfarenheter. Jag åkte hem. Till mitt och min alldeles vanliga vardag. Jag älskar visserligen “mitt”, men det sliter mig också i bitar att ha två så olika sammanhang som jag så innerligt gärna vill penetrera.

Vi är inte en av dem. Och under Ramadan är det lite extra tydligt. Det finns ett utanförskap när man lever så här i utlandet och ibland kan det göra ont. Att vi är kristna är inte den egentliga anledningen till utanförskapet, för jag är säker på att Jesus kan finnas på plats även i dessa sammanhang och att han inte hindrar oss från att dela högtider med vännerna! Men vi är inte etiopier. Vi är inte araber. Jag är inte en perser eller en somalier. Ramadan är inte min högtid.

Hur som helst. Vi kan alla önska våra muslimska vänner en glad och välsignad Ramadan. Vi kan tänka lite extra på kvinnan på ICA, som sitter där och jobbar utan att hennes kunder kanske förstår att hon egentligen skulle vilja vara hemma och fira tillsammans med sin familj. En familj som kanske är långt bort. Vi kan be en bön för dem som hungrar och som längtar.

Ramadan Karim!

Annonser

5 responses to Ramadan

  1. 

    Wow! Öppnar verkligen ögonen för mig hur Ramadan påverkar vardagen i muslimska sammanhang. Interessant.

    Gilla

  2. 

    I himlen Frida, där finns inga ”vi” och ”ni”. Där är vi alla hemma tillsammans. Men till dess är jag rädd att vi får leva med delade hjärtan och en förvirring i vad som är hemma. Jag ber att du ska finna frid i ofriden, kommer sakna att dela det med dig! Heb 11:13-16.

    Gilla

  3. 

    Tack för en inblick och nya tankar kring Ramadan.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s