Arkiv för april 2017

Jag har haft lite problem med ryggen det senaste året och valde därför att besöka en massör/fysioterapeut i går. En otroligt duktig och omtänksam kvinna! Det tog dock en lång stund att övertala henne till att jag inte ville bli masserad på vare sig mage eller bröst. Varför? Undrade hon förstås. Varför?! Hur skulle hon kunna massera i 40 minuter utan att göra magen och vad är det egentligen för fel på mig? Är jag gravid? Eller bara väldigt, väldigt konstig?  Till saken hör att det inte är första gången jag träffar henne, och denna diskussion har vi varenda gång…

Jag bor i ett land där kunden inte alltid har rätt. Åtminstone inte oemotsagd.

Jag var med en brud när hon skulle prova sin brudklänning – och fick bevittna hur tre andra kvinnor (inklusive ägaren av affären) diskuterade brudens ”bildäck”. De ansåg att hon var för tjock, vilket de naturligtvis lät henne veta. Brudklänningen var det absolut inget fel på, enligt dem. Men kunden däremot… kunden hade många fel.

När jag skulle köpa en tunika så visste affärsbiträdet exakt vilken sjal jag skulle kombinera den med. Den sjal jag hade funkade inte alls och att jag inte gillade färgerna på hennes sjal spelade ingen roll, det var den jag skulle ha.

marknad

En frisör jag gick till hade väldigt roligt åt mitt hår. ”Det är sååå konstigt och väldigt slitet” berättade hon glatt för sina kollegor. Jag orkade inte protestera. Och för 20 kronor kanske man inte ska räkna med att uppmuntran ingår i priset?

Ber jag om ”ingen lök” på en restaurang så ska vi inte bli förvånade om vi istället får extra lök till maten. ”Du sa ju lök!”. (Språkförbistring??)

En läkare på den lokala lilla kliniken i vårt bostadsområde klämde på mina naglar och oroade sig över att de var så bleka. ”Du måste vara sjuk” tyckte han bestämt. ”Jag är ferenji” (utlänning/viting) svarade jag. Ferenjis har bleka fingertoppar, det hör liksom till… men läkaren höll inte med.

Och en gång beställde jag ett bord efter en egen noggrann ritning. När bordet var färdigt så saknade den en hylla och den var gjord i fel storlek. ”Inget problem alls!”, tyckte snickaren. Nähä, tänkte jag som kund.  (Men faktum är att den blev väldigt fin!)

Nej. Vem har sagt att kunden ska ha rätt?

Annonser

Fint det.

april 25, 2017 — Lämna en kommentar

Jag blir lika överraskad och glad varenda gång jag ser hur många ni är som tittar in hit, trots mitt oregelbundna skrivande. Tack för alla fina kommentarer/mail/meddelanden efter det senaste inlägget! Jag valde att inte offentliggöra kommentarerna, men de är såklart lästa och väldigt väldigt uppskattade.

Ångesten trivs bäst i ensamhet. Där i skydd av natten växer den sig allt starkare. Jag tänker att den bör lyftas fram i ljuset, men det är så mycket enklare att göra det när man är på andra sidan. Så mycket handlar om att komma till andra sidan.

Nu befinner jag mig på lite olika sidor olika dagar, beroende på omständigheterna. Det kommer dagar som inte går att möta med mycket mer än en suckan. Medan andra stunder fortfarande stimulerar till uppkavlade ärmar och jag kan undra vad det egentligen finns att klaga på.

Och under dessa ”bra dagar” måste jag försöka begränsa mig själv, annars blir konsekvenserna för stora. Det jag älskar och det som vanligen ger mig energi, bryter nu ner mig. Vi huserade t.ex en stor fest i lördags, vilket ju är något vi gjort ett stort antal gånger och som helt klart ligger på vår topp-5-lista av favoriter. Det var fantastiskt roligt att få se dessa 40-talet människor fira påsk, inom ramarna för sin egen kultur. För första gången firade de tillsammans och det gav mig så mycket glädje att se dem glädjas. MEN det krävde sedan många dagar av återhämtning, en mängd tårar, ångest och sömnlöshet från min sida. Det är ödmjukande och svårt. Och det upprepar sig gång på gång.

Det är så många som vandrat längst den här vägen före mig. Många som gått mycket längre och djupare. Och jag klandrar mig själv för att inte har tagit andras varnande exempel på allvar och hittade vägskylten med en annan riktning. Men hur skulle jag kunnat göra det? Vi kommer ju alla från så olika håll.

IMG_0191

Den här perioden är inte så enkel. Men mitt i känslokarusellen viskar Jesus om sin trofasthet. Han vandrar så nära så nära så nära och andas nåd också för dem som knappt orkar överleva till nästa andetag. Ett bergsfast hopp. En botten som kommer ta emot.

Hans nåd räcker också för idag. Det är vad jag precis sa till en kvinna som även hon brottas med livet just nu. Och när jag sa det till henne så insåg jag att jag också sa det till mig själv.

Hans nåd räcker. Också idag.