Tioårsjubileum

Vi firar tioårs jubileum dessa dagar!

För precis tio år sedan tog Andreas och jag tåget från Kairo upp mot Aswan och sedan vidare med båt, åsnekärra och ytterligare tre dygn på ett annat tåg för att slutligen kliva av i Khartoum. Sedan dess har vi arbetat med samma grupp människor, Ismaels barn. Under hela vårt gifta liv har Andreas och jag delat visioner för detta folk; vi har rest, bett, trott och varit frustrerade. Och det finns så otroligt många minnen, både fantastiskt roliga – men också en del tunga. Framförallt finns det oräkneliga människor som vi bär med oss i våra hjärtan.

Vår vän som ”dog”, men som på tredje dagen av sin egen begravning plötsligt klev in i rummet. livs levande! Pojken som blev helad. Kvinnan som ville tro. Bibelstudier i månskenet. Sandstormar, hetta och öken. Slakter, fester och dop. Barn som dog. Hedersvåld.

Och sedan tillbaks till Sverige och teamet i Gottsunda. Allt vi ville och längtade efter. Gemenskapen och samlingarna.

Att få förstå hur utsatta kristna kan vara även i Sverige. Förföljelse och hot.

Och glädje förstås!

Flytten till Etiopien. Våra tre modiga pojkar som älskar äventyr och nästan aldrig bangar. Hur jag brottades med att bo i just Addis. Men hur Gud visat att han har koll på läget.

Utbrändhet och depression. Glädje och en förvissning om att vi trots allt är på rätt plats.

Människor som sviker och lämnar. Lögner och missbruk. Ändrade planer. Misshandel och förföljelse. Hopplöshet.

Människor som tar nya steg, som vågar leva ut vad de tror på. Som reser sig upp och som ger vidare vad de fått ta emot. Långsamt framåt. Och lite tillbaks.

Min egen litenhet. Guds storhet.

Stumhet och inre torka. Liv som föds inom det som verkat dött.

Hopp! Massor av hopp!

10 år. Tre länder. Ett folk.

Ismaels barn – vi fortsätter att be för er! Och vi bär med oss dessa tio år av minnen som dyrbara ädelstenar.