En ”vanlig” vecka?

december 19, 2018 — 1 kommentar

AC7F6E1E-F2C1-4075-BD3A-F86E3EF3B706

Jag hörde någon beskriva Addis Abeba som ”överraskningarnas stad” och känner mig benägen att hålla med. Och det är väl dels det jag uppskattar här; att aldrig riktigt veta vad som kommer hända.

Men som jag skrev i förra inlägget så är det många som frågar om hur vår vardag ser ut, så jag tänkte försöka beskriva en ganska ”vanlig” vecka. Även om det alltså egentligen inte finns något ”vanligt”…

Fredag.

På morgonen har jag en träff med några av den internationella kyrkans  ledare för att planera vårens söndagsskoleprogram som jag koordinerar. Det känns viktigt, inte minst för våra egna barn.

Sedan skyndar jag hem för att hjälpa till med lunchen för de 12 gästerna som ska komma kl 13. Det blev en ganska spontan inbjudan, så vi var uppe tidigt på morgonen för att handla kyckling och kött. Tur att vi har vår Fantanesh som bossar i köket åt oss och snabbt kan trolla fram allt som behövs!

Andreas är på begravning och jag håller tummarna för att han ska hinna hem till lunchen.

Kl 12 kommer de första gästerna (en timme för tidigt!), ett gift par som jag inte ens visste var inbjudna.  De är hungriga och kan inte vänta på att maten ska bli klar, så vi serverar dem lite ”förrätter” innan resten av gänget anländer.

Andreas hinner nästan i tid.

Vi äter snabbt och mycket och tar sedan en längre stund för att be tillsammans innan våra barn kommer hem från skolan klockan 16.

2C4EA622-D939-4E01-A25B-EBD347522CD4

Lördag.

Jag har en kvinnogrupp här på Bibelstudier och frukost. Vi turas om att gråta – vilket förhoppningsvis är ett gott tecken? Och så samtalar vi utifrån Malaki 2, en otippad bok med många skatter.

Våra barn är samtidigt på en grannes födelsedagskalas. Det är så fint att de har så många bra kompisar i området!

Och Andreas skjutsar en grupp vänner till flygplatsen. De har varit här i två veckor för retreat och arbete och det blir tomt utan dem! Men vi vet att det är ett spännande skeende som vi sänder dem tillbaks till och vi ser fram emot att få fortsätta att följa dem.

Sedan åker de två äldsta barnen till sin scoutgrupp medan femåriga Isak är hemma med mig och leker med en tolvårig kompis. Han skrattar så han kiknar när Dahir kastar upp honom i luften och jag är så glad över denna bonusbror som vi ofta får glädjen att ta hand om på helgerna.

 

601649D3-5AA7-45B8-8FE7-56B5F42C787C

Söndag .

Vi går till den internationella kyrkan på förmiddagen, som idag har en familjegudstjänst. Jättefint med knytkalas efteråt.

Sedan bygger vi pepparkakshus här hemma tillsammans med några av barnens kompisar.

59BD35D3-1110-445E-B82B-B28CAC23297E

På kvällen är vi så trötta, så trötta och ser fram emot att kunna göra INGENTING! Men då börjar det plötsligt välla ner vatten genom taket in till Silas rum. Vi inser att det är en stor läcka, men lyckas först inte stänga av huvudkranen. Trots flera baljor som samlar upp vattnet så täcks Silas golv av det bruna vattnet. Hans säng, gosedjur, böcker och planscher blir våta. Och JAG tappar humöret… det blev liksom en droppe för mycket efter en intensiv vecka med en hel del praktiskt strul. Men Silas tar det med ro och säger att det ju fortfarande finns en plansch som är hel. Fina, fina kille!

Måndag.

Andreas är uppe innan kl fem på morgonen för att återigen åka till flygplatsen. Det är ytterligare en av våra kollegor/vänner som ska sändas iväg på jobb österut.

imag2723.jpg

Sedan tvingas vi ägna förmiddagen åt att torka och fixa i ordning efter gårdagskvällens läcka.

Jag gör ett kort hembesök hos en familj i vårt nätverk och på kvällen har vi styrelsemöte för den internationella kyrkan, hemma hos oss.

Och mitt i allt börjar Andreas kräkas. Matförgiftning…

Tisdag.

Andreas är svag och behöver hålla sig nära toaletten.

Jag köper flygbiljetter och förbereder för en kvinna som flytta hit till Addis. Vi har följt henne de senaste åren och vet att hon har haft en tuff tid, misshandlad av sin familj pga sin kristna tro. Det blir fint att få ha henne här under en period!

Sedan gör jag ett hembesök hos en änka och hennes barn.

02BC121B-4BC9-471D-88AE-BB1BA4C5FDFA

Det är en familj vi älskar oändligt mycket och jag är glad att se att de trots allt mår ganska bra. De bjuder på injera med shiro och sedan kaffe. Vi pratar, skrattar och gråter lite tillsammans. Jag lovar att följa med mamman till ett kontor på torsdag, för att söka arbete där. Det är inte enkelt för en kvinna att ensam försörja en familj och hennes släkt är inte villiga att hjälpa dem.

Onsdag.

Ja, det är ju idag. Vi ska försöka planera en julfest tillsammans med våra vänner här. Och så ska vi planera lite mer för vår internationella kyrkas julgudstjänster.

Hela huset är fullt av folk som ska renovera efter söndagens läcka. Vattnet har också påverkat elen och hitintills har jag räknat till 13 olika personer som varit inne för att se vad som ska göras i vårt hus. 13 personer som har TITTAT och kanske fyra personer som arbetat… Jag HOPPAS det blir klart innan julafton!

När barnen kommer från skolan kl 16 så tänkte vi baka pepparkakor och lussebullar tillsammans med dem. Det vi tidigare bakat är visst redan slut…

EF565090-09C7-4668-A584-2F371A803188

Hela familjen börjar bli redo för jullov! Barnen går sin sista dag i skolan på fredag och kommer sedan få ledigt i tre veckor. Det är dem väl förtjänt! De är trötta efter en intensiv termin, men mår bra!

Annonser

Ett svar till En ”vanlig” vecka?

  1. 

    Frida! Du skriver så vackert och får mitt hjärta att slå snabbare av längtan till Addis och allt det oförutsägbara. Tack för att du delar med dig! Ber om en skön jul för er

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s