Martyrernas dag

december 27, 2018 — Lämna en kommentar

Igår var det annan dag jul, vilket också kommit att bli Den helige Stefanos dag – eller martyrernas dag.  En dag då vi får lyfta religionsfriheten i världen.

Religionsfriheten räknas som en av de mänskliga rättigheterna, och finns uttryckt i till exempel Europakonventionen, artikel 9:
”Envar skall äga rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet. Denna rätt innefattar frihet att byta religion eller tro och frihet att ensam eller i gemenskap med andra, offentligt eller enskilt, utöva sin religion eller tro genom gudstjänst, undervisning, andaktsövningar och iakttagande av religiösa sedvänjor.Envars frihet att utöva sin religion eller tro må endast underkastas sådana inskränkningar, som äro angivna i lag och som äro nödvändiga i ett demokratiskt samhälle med hänsyn till den allmänna säkerheten, upprätthållandet av allmän ordning, skyddandet av hälsa eller moral eller av andra personers fri- och rättigheter.”Religionsfrihet och varje människas rätt att tro. Så vackert!

Och så har vi dess fula motsats: förföljelse. Människor mobbas, förnedras eller ignoreras för att de tror på något annat än vad majoriteten väljer att tro på.

För ett par veckor sedan skrev jag om detta i en hälsning till Lötenkyrkan i Uppsala. Håll till godo:

april-jigjiga-108

215 millioner kristna led av allvarlig förföljelse under förra året. 3.066 personer dödades för sin tro. 1.252 kristna fördes bort mot sin vilja. 793 kyrkor attackerades.

Vi tittar på siffrorna som Open-Doors har identifierat. Egentligen borde jag bli missmodig och nedstämd, men istället blir jag på ett underligt vis peppad.

Jo, jag medger att det kan tyckas konstigt.

Och egentligen är det ju inte siffrorna som inspirerar mig – utan naturligtvis människorna som gömmer sig bakom dessa anonyma och fruktansvärda nummer. De 3.066 männen, kvinnorna och barnen som dödats. De som våldtagits och förts bort. De som byggt upp sina nedbrända församlingshem.

Visst förstår jag att deras lidande är fruktansvärt och gång på gång ber jag för deras frihet. Många av dem skulle inte välja den väg de hamnat på om de hade ett val – men samtidigt uppmuntrar deras öde mig till att fortsätta längst min egen ibland lite knaggliga stig.

Jag tänker på Ahmed och Hakim som EFS sände till en stad i det obarmhärtigt karga ödemarken. Hur de ringde från häktet och sa att de fastnat i gränskontrollen. Hur vakterna slog dem, men samtidigt för första gången fick höra någon berätta för dem om att det finns andra vägar än Islam. De är två av de 1.252 människor som i år förts bort mot sin vilja, pga att de är kristna. Och som troget stod fasta i sin övertygelse.

Jag tänker på Asha. Kvinna som jag fick vara brudtärna åt. Vi köpte brudklänning, sminkade oss och letade efter en passande ring – kamouflerade för att ingen från hennes folk skulle känna igen henne. Men några månader senare avslöjade någon henne och hon låstes in i ett litet rum och misshandlades av sin släkt. För sin tro.

Och så har vi vår trogne A. Han med sin starka övertygelse och som drar fram som en ångvält. En gång fick han och hans familj ett visum till USA, vilket de flesta människorna här drömmer om. Vad enkelt det skulle vara för dem att lämna konflikterna och hoten. Men A drog pappret ur sin frus hand och brände snabbt upp det. ”Vi ska stanna kvar här på Afrikas Horn och hjälpa vårt folk” sa han bestämt.

Det här är fyra av våra bästa vänner, några av alla dem som tillhör en av världens mest förföljda grupper.

För snart fem år sedan anslöt vi som familj till dem här i Etiopien, då med en tro på att vi skulle kunna ”hjälpa” dem. De ”förföljda och missmodiga”. Men naturligtvis är det framförallt DE, med alla sina brister och egenskaper, som har hjälpt oss! De har hjälpt oss att se att lidande inte nödvändigtvis är det värsta som finns. Att det är värt att kämpa. Att de förföljda är vanliga människor som oss – men att de genom Guds nåd överlever både frestelser och utmaningar. De är människor som faller, men som blir uppresta igen. De bevisar att tron bär genom syndens snår, egoismens förbannelse och genom världens alla hot!

Jag älskar att se just detta; hur Jesus bär!

ökenvandring

 

 

 

 

Annonser

Inga kommentarer

Bli den första att starta en diskussion!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s