Längtan och desperation

januari 20, 2020 — 2 kommentarer

Det är med blandade känslor jag upplever sådana här stunder. Endel av mig älskar att få finnas med, se och känna det folket ser och känner.

Timket är en av de absolut viktigaste högtiderna för de ortodoxt kristna här. Man firar Jesus dop i hopp om förnyelse i sitt eget liv. Och jag ser längtan och desperationen i deras blickar. Föräldrar tränger sig fram med sina barn. Människor bär sjuka vänner för att de ska få komma nära. De hoppas och de ber.

Det heliga vattnet betyder så oerhört mycket. Genom att prästen stänker några droppar av det på en människa, så kan människan få förlåtelse, välsignelse eller bli helad från sjukdomar.

Det är smittande att se längtan som finns. Och det är fint att kyrkan vill göra Gud tillgänglig för folket. Att de bär ut det Heligaste, ut på gator och torg.

Jag blir ödmjukad av att se hur alla är med, lika inför Herren. Gamla, unga, sjuka, fattiga, rika. De ropar. Hoppas.

Det finns så mycket vacker symbolik i denna högtid!

Och samtidigt! Det skriker inom mig! Ser ni inte??? Människor!! Har ni inte hört???

Era rop och böner frälser er inte! Vattnet gör er inte hela! Har ni inte hört?

NÅDEN är allt ni behöver.

Guds nåd! Genom Jesus. Inget ytterligare behövs!

Jag tänker att högtiderna, vattnet, sångerna, tabernaklet och ikonerna kan vara så vackra verktyg/symboler för oss att se Gud. Men när de tar Hans plats och blir vägen till räddning, då har det blivit så fel så fel.

Så jag står tillsammans med den ortodoxa kyrkan denna morgon. Och ber om klarsyn. Och möten med Han som verkligen kan befria. Utan krav och botemedel.

Och så ser jag på mig själv.

Funderar på vad för saker som jag sätter min tillit till. För säkert har även jag sådant. Saker som skymmer den verkliga nåden.

Jag ber om frihet.

Återigen en liten film, som kräver sitt ljud.

2 svar till Längtan och desperation

  1. 
    Barbro Holmlund januari 21, 2020 kl. 10:55

    Klokt och bra formulerat. Jag hade själv ofta den typen av tankar när jag jobbade i Dabasso/Aira på 90 talet.
    Jag uppskattar att du kommit åter till bloggen.
    Guds Frid!
    Hälsningar Barbro Holmlund, f.d Forsgren

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s