Får jag ens klaga?

mars 19, 2020 — 2 kommentarer

Jag frågade en vän hur hon mådde och hon tvekade vid sitt svar. ”FÅR jag ens klaga?” undrade hon. ”Jag är ju frisk, har pengar så jag klarar mig och ett bekvämt hus att gömma mig i.”. Men sanningen var att hon egentligen inte mådde så bra. Hon var stressad och orolig. Kände skuldkänslor över att hon lämnar Etiopien.

Men jag var glad för att hon berättade för mig! Det finns naturligtvis alltid de som har det värre och jag tänker att det är bra att inte gräva ner sig allt för djupt i sin egen ångest och oro. Men samtidigt! Så viktigt att våga vara ärlig inför sig själv. Och inför nära vänner!

Sedan frågade hon hur jag känner. Och jag insåg att jag inte riktigt funderat över det. Istället har jag fokuserat på barnen som ju är hemma. På vår kyrka som vi måste omorganisera. På människor som behöver hjälp att lämna landet eller bara byta bostad. Säga hej då. Andra som är oroliga. Jag har fundera på hur vi ska göra om det blir utegångsförbud. Och mitt i allt har Andreas amöba och känner sig svag. Vi har dessutom fullt med loppor i våra sängar och sover dåligt… Så jag har fram till nu inte hunnit ställa frågan till mig själv.

Så när min vän frågade och verkligen ville höra, då stannade jag upp en stund.

Jag tänker naturligtvis på vad som kommer hända här. Hur folk kommer reagera. Och hur många som kommer bli sjuka. Och dö. Det är så svårt att förstå, men visst känns det i hjärtat! Kära, kära människor!

Jag är ledsen för alla som är rädda och oroliga. Och som inte känner hopp. Jag inser att min egen oro inte går så djupt, utan att det långt därinne finns både glädje och tro. Vill så gärna att alla runtomkring mig får uppleva samma frid, mitt i kaoset.

Och så saknar jag att få vara nära familj och vänner i Sverige. Vill absolut inte åka härifrån, men skulle gärna vara i båda länderna samtidigt!

Jag är ledsen över alla vänner som lämnar Addis nu. Jag vet att de av hälsoskäl behöver åka, men det känns så sorgligt och tomt!

Jag blir trött på att ständigt vara omgiven av barn. Och jag är TRÖTT på loppor och amöbor!

Jag vill egentligen bara äta choklad och googla runt, runt på nätet. Men det leder ju ingen vart!

Och så är jag ledsen för att Andreas inte kom iväg till Tyskland. Eller Kenya. Så banalt att DET ska göra mig ledsen! Får jag ens vara ledsen för det!!!?

Ja! Det får jag!!

Och det är jag!

Och både jag och ni kommer säkert gå igenom denna bergodalbana av sorg och oro många gånger dessa kommande månader. Över stort och smått. Och det är ok! Även om vi har det mycket bättre än många andra.

MEN mitt bland alla frågetecken och orosmoln finns det också humor och glädje! Och jag ser det. Här i Addis och säkert även i Sverige! Och alla bisarrt roliga kommentarer på internet.

Jag var till marknaden igår och köpte två får. Äntligen! De heter Bocken och Brusa. Är smutsiga, men redan älskade. Och de är inte till för slakt (!), som alla andra får och getter vi tidigare köpt. Jag hoppas istället på små lamm! (Men visst känns det lite skönt att ha två får, 14 höns och ett trädgårdsland med sallad OM det blir svårare tider).

Kanske fånigt att två får gör mig glad. Men det gör de verkligen!

Och idag var jag förbi barnens skola för att hämta deras skolgrejer. Lärarna hade gjort iordning så fina mappar för dem var och en och vi möttes av dans, musik och massor av pepp! De hade ordnat en ”drive through” och allt kändes så genomtänkt och välorganiserat! Vilka hjältar!! Det fick faktiskt mina tårar att börja rinna av tacksamhet.

Och det växer så det knakar i vår trädgård! Passionsfrukt är vår nya grej! Älskar det! Älskar att vi kan vara ute! Och att barnen får springa runt och leka så mycket!

Så ja. Upp och ner. Fram och tillbaks. Och jag gissar att vi alla är i ungefär samma båt.

Men… hur mår ni??

2 svar till Får jag ens klaga?

  1. 
    Staffan Grenstedt mars 19, 2020 kl. 17:31

    Tack för fint mail Frida!
    Synd på amöban och lopporna. Tejp använde vi att fånga loppor med. Hade också två får, höns och en häst när vi bodde på landet. Hästen gnäggade varje morgon när vi kom. Härligt!

    Här mår väl de flesta bra ändå och försöker låta bli att ”göda orosmonstret” som någon uttryckte det. Men man är extra försiktig förstås och lyssnar på nyheterna i all oändlighet.

    Skönt med ljuset, koltrastsång och tussilago som nu finns lite överallt.
    Hälsa med dig, Ingela hälsar,
    Staffan

    Gilla

    • 

      Å, häst! Det kanske vi borde fundera på! 😉 Ska testa tejp!
      Önskar även er allt gott, utan orosmonster!
      Hälsa Ingela!
      Frid och fred!

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s