Häromdagen läste vi om den barmhärtiga samariten och samtalet ledde naturligt in på hur vi kan älska och tjäna dem runtomkring oss som är svåra att älska. Den tandlösa, högljudda mannen berättade om sin farbror som ofta kommer och hälsar på i Addis och vill bo hemma hos honom. ”Han får gärna bo hos oss, jag vill hjälpa honom. Men det är svårt när jag tänker på mina barn. Varje gång min farbror somnat så smyger jag upp och söker igenom hans väskor, för jag vet att han mycket väl kan gömma en bomb eller en kniv där. Jag litar inte på honom och jag är orolig för vad han kan göra mot oss, men jag vill älska honom.”
Vår tandlösa vän bad oss be för familjen. Inte om beskydd, men om mer kärlek!
aammin 