Herre, förbarma dig.

Som många av er hört så har det hänt något fruktansvärt här i Addis. Bara en kort bilresa från vårt hus ligger en 50 år gammal sopstation, dit mycket av det skräp som samlas upp i staden till slut hamnar. Området är stort och årligen töms ungefär 300.000 ton sopor här, stationen har länge varit överbelastad.

Vi åker ofta förbi sopberget och förutom hundar och hyenor rör det sig mycket människor där – uppemot 500 personer sägs dagligen arbeta på platsen.  De samlar plast. Eller järn. Eller trasiga skor. Eller matrester. Allt som kan säljas eller på annat sätt fortfarande tjänar ett syfte tas om hand.

Flera människor bor också i området.

I lördagskväll rasade sopberget och ett jordskred slukade människor och hus. De föll ihop och klämde fast sina hyresgäster i bråtet som skapats. Människor har vittnat om att ”marken öppnade sig”, men exakt vad som hände verkar det råda lite olika meningar om.

Den officiella siffran på avlidna är nu 113 personer, men troligen rör det sig om ännu fler. Vuxna. Barn.

Människor.

Många är på sjukhus. Flera saknas fortfarande.

Det är en oerhört tragisk händelse. På alla sätt! Landssorg är utlyst i Etiopien och många är upprörda.

Men mitt i det fruktansvärda så har det varit fint att se hur människor slutit upp för att stödja de drabbade. Människor kommer bärandes på mat, tvål och vatten och lämnar det vid de preliminära bostadsplatserna som satts upp för dem som mist sina hus eller familjemedlemmar. Det gjordes en lite insamling av pengar bland våra vänner och när vi sedan åkte för att köpa olja, teff, mjöl och lök så fyllde affärsinnehavarna säckarna med extra mycket av allt. ”Vi vill också bidra” sa de.

Någon ger ett kg lök. En annan samlar ved. Någon kommer med ris eller injera. Jag tycker mig inte se att människor anser sina egna gåvor vara för små och obetydliga.

De stora organisationerna som organiserar hjälpverksamheten (bl.a. Unicef och Röda Korset) verkar inte heller spela ut den enskilda människans vilja att hjälpa. Jag kan ha fel, men detta är vad jag uppfattat bland dem jag mött.

Många gör något litet och tillsammans skapas åtminstone lite motvikt till allt det brustna.

Herre, förbarma dig.