Ångesten trivs bäst i ensamhet. Där i skydd av natten växer den sig allt starkare. Jag tänker att den bör lyftas fram i ljuset, men det är så mycket enklare att göra det när man är på andra sidan. Så mycket handlar om att komma till andra sidan.
Nu befinner jag mig på lite olika sidor olika dagar, beroende på omständigheterna. Det kommer dagar som inte går att möta med mycket mer än en suckan. Medan andra stunder fortfarande stimulerar till uppkavlade ärmar och jag kan undra vad det egentligen finns att klaga på.
Och under dessa ”bra dagar” måste jag försöka begränsa mig själv, annars blir konsekvenserna för stora. Det jag älskar och det som vanligen ger mig energi, bryter nu ner mig. Vi huserade t.ex en stor fest i lördags, vilket ju är något vi gjort ett stort antal gånger och som helt klart ligger på vår topp-5-lista av favoriter. Det var fantastiskt roligt att få se dessa 40-talet människor fira påsk, inom ramarna för sin egen kultur. För första gången firade de tillsammans och det gav mig så mycket glädje att se dem glädjas. MEN det krävde sedan många dagar av återhämtning, en mängd tårar, ångest och sömnlöshet från min sida. Det är ödmjukande och svårt. Och det upprepar sig gång på gång.
Det är så många som vandrat längst den här vägen före mig. Många som gått mycket längre och djupare. Och jag klandrar mig själv för att inte har tagit andras varnande exempel på allvar och hittade vägskylten med en annan riktning. Men hur skulle jag kunnat göra det? Vi kommer ju alla från så olika håll.
Den här perioden är inte så enkel. Men mitt i känslokarusellen viskar Jesus om sin trofasthet. Han vandrar så nära så nära så nära och andas nåd också för dem som knappt orkar överleva till nästa andetag. Ett bergsfast hopp. En botten som kommer ta emot.
Hans nåd räcker också för idag. Det är vad jag precis sa till en kvinna som även hon brottas med livet just nu. Och när jag sa det till henne så insåg jag att jag också sa det till mig själv.
Hans nåd räcker. Också idag.
aammin 
Du är stark Frida, mitt i all svaghet. Och Gud skapade dig just så, med den ork du har och den du inte har. Kasta alla din bördor på honom som har all den ork du inte har. Vi lär oss av det här, och kommer starkare och visare ur det. Det är jag övertygad om. Tack för att du valde att lägga ork på mig den senaste veckan ❤ saknar er redan!
GillaGilla
Hej Frida, Tack för att du delar det ger mig anledning att be för och med er och vet att det finns många som kämpar och som tack vare att du delar kan bli både tröstade och uppmuntrade att berätta hur de har det. En allvarlig sjuka i vårt land är oförmågan att dela hur vi egentligen mår med varandra. Inte minst i kyrkan ska fasaden putsas. Ber om nåden att kyrkan verkligen får vara en plats där vi kan komma som vi är, dela liv och bära bördor!
Den Gud vi tror på är en mästare på att möta oss precis där vi är, lovat gå med alla dagar och när det är som tuffast då bär han oss även om det inte alltid känns så!
Kram
*Barbro Jonsson* Tel. 0736107270
GillaGilla
❤
GillaGilla