De tänker på er

april 7, 2020 — 17 kommentarer

Hela världen håller på att bli galen av detta nya virus och trots att mycket annat pågår samtidigt, så blir det nästan svårt att skriva om något annat.

Vi hör och läser om Europa. Och vet ni! Människorna här i Addis Abeba tänker på er, ber för er och oroar sig för er. Varenda gång jag pratar med någon av mina afrikanska vänner så frågar de hur min familj mår. Hur det går i Sverige.

I varenda bön jag lyssnat till de senaste veckorna har människor här i omtanke bett för Kina, Italien, Spanien och USA. Dessa länder som nu drabbas hårt.

Visst är människor även oroliga över hur det kommer utvecklas här. Visst förstår många att följderna kan bli katastrofala i Afrika. Men det hindrar dem inte från att bryr sig om den 12åriga flickan som dog i Belgien.

Och det imponerar på mig!

Att jag tänker på er i Sverige och Europa är väl självklart. Men det känns inte lika självklart att vår Eritreanska församlingsmedlem önskar att vi ber för västvärlden. Eller att min somaliska vän tänker på er med oro. Eller att säkerhetsvakten på seminariet dag efter dag frågar hur viruset påverkar Sverige.

På något sätt skär det sig inom mig och jag undrar varför människorna här inte blir bittra över all uppståndelse som COVID 19 skapar. Varför de inte ifrågasätter att forskarna i väst är så stressade över att få fram nya vaccin och mediciner mot detta virus.

För sanningen är ju att dessa vaccin kanske ändå aldrig når människorna här i någon större skala. Här dör man vanligen utan varesig diagnos eller tillgång till bra sjukvård. Utan mediciner och vacciner. I sjukdomar som faktiskt går att behandla om man bara råkar befinna sig på en annan kontinent. Och väldigt få människor i väst har höjt på ögonbrynen åt detta.

Men nu, nu när det gäller en sjukdom som härjar i väst, då är det fara och färde och snabba bud. Vaccin! Vaccin!!

Men vi då? Våra sjukdomar? Vårt vaccin och våra mediciner? När når de gemeneman här? Antibiotika tillexempel. Det har ju funnits länge. Men här i vårt land, på Afrikas Horn, är det få som i praktiken har tillgång till det.

Lunginflammation är ett exempel. Varje minut, dygnet runt dör två barn i lunginflammation. Små barn! Endast en av dessa tre hade tillgång till antibiotika. Bara i Etiopien dör ungefär 32,000 barn i lunginflammation varje år. Så otroligt onödigt!

Diarrésjukdomar och tuberkulos. Malaria och mässlingen. Diabetes. I decennier har människor här dött i sjukdomar västvärlden glömt bort.

Men nu har COVID 19 spritt sig över hela världen och vi alla delar plötsligt samma oro och bekymmer. Och DÅ kavlas ärmarna upp: ”Skynda på forskare, vi måste rädda världen!” (Eller… rädda västvärlden åtminstone?)

Detta virus bryr sig inte om hudfärg eller världsdel. Plötsligt drabbas en engelsk politiker, en amerikansk musiker och en svensk elitidrottare. Och de får liksom vi kämpa utan vacciner eller tillförlitliga mediciner. Det drabbar alla lika. Kommer botemedlet distribueras lika?

Men. Även om människor här ofta drabbas hårdare av sjukdomar och har mindre resurser att möta en pandemi med, så är de vana och på ett sätt kanske också mentalt förberedda.

Här förstår många hur man tar dagen som den kommer. Nu blev det så här. Och vi klarar det! Vi ska fortsätta att blomma och ge frukt. För några månader sedan var det gräshoppor, och innan dess torka. Det är inte enkelt, men på något sätt går det. Mänskligheten överlever trots den enorma smärta vi ibland behöver möta.

Jag har träffat mammor som inte kunnat ge sina barn deras kvällsmål. Barnen har accepterat det och somnat hungriga. Det är stor skillnad mot mina egna barn som högljutt protesterar om de får fel flingor till yoghurten.

Jag vill inte byta mina barns verklighet mot deras, men jag vill att även vi lär oss att vara nöjda med det lilla och att inte tappa tron på morgondagen, trots det mörker vi ser idag. Jag vill förstå att vi kan klara det, trots ångest och smärta. ”Det är bara så här det är”, hör jag ofta som en sorts uppmuntran.

Och jag ser att människor tror på Gud. Inte trots allt det svåra. Men kanske just därför att de ser att det världen ger inte är tillförlitligt. Det fysiska; byggnader, hälsa och utbildning är inte bestående. Det kan när som helst falla samman som ett korthus. Så vi måste sätta vår tro och vårt hopp på något annat, något som står utanför denna världens upp-och-ner gångar.

”Vi tror ju på Gud, Frida!” avslutade en kvinna vårt telefonsamtal idag. Och jag vet att hon menade det och att det bär henne.

Jag vill lära mig detta! Att sätta min tro på Honom som finns utanför mig själv och det jag byggt upp. Han som inte faller när allt annat rasar.

Och jag vill lära mig att inte bli bitter!

Tänk om folket här var skadeglada över att västvärlden nu får smaka på sjukdom, död och en osäker morgondag. ”Rätt är dem, de som tidigare behållt vaccin och mediciner för sig själva”.

Kanske är det någon här som känner så, vad vet jag? Och visst förstår jag att det kan väckas olust, ilska och panik även här. Det är väl till och med ganska troligt att det blir så. Men de jag fram till idag har pratat med har endast visat omsorg och kärlek gentemot mig och mot människor som drabbats långt långt bort.

Det tycker jag är stort!

Så ikväll ber jag om att bli smittad av detta: Uthållighet genom de svårigheter som kan komma. Tro på något större. Och kärlek som inte smakar bittert, utan istället doftar av utgivande omsorg.

17 svar till De tänker på er

  1. 

    Vilket hoppfullt inlägg ändå. Att få tro på en Gud som är större. Och att få ha omsorg om andra genom allt. 💕

    Gilla

    • 

      Å, jag var rädd för att det bara skulle upplevas nedtyngande. Men ja, Gud ÄR ju större!
      Hur har ni det (i England?)??

      Gilla

      • 

        Nu tror jag du förväxlar mig med någon annan, jag bor i Sverige. 🙂 Och vi har aldrig träffats, minns inte riktigt hur jag hittade din blogg men läser här ibland. Och uppskattar den!
        Hoppas ni får en glad påsk trots många farväl!

        Gilla

      • 

        Haha, ok! Men så glad att du kommenterade och hoppas DU mår bra och får en fin påsk! I Sverige! 🙂

        Gilla

  2. 
    Staffan Grenstedt april 7, 2020 kl. 18:44

    Varmt Tack för mailet Frida!
    Vi lever verkligen i ”the global village” på många sätt.
    Vi ber och hoppas att viruset ska få mindre effekter i Afrika.

    Glad Påsk till hela familjen!
    1 Kor 15:20 ”Men nu har Kristus uppstått från de döda som den förste av de avlidna”.

    Kram, Ingela & Staffan

    Gilla

  3. 

    Tack Frida ❤️
    Så insiktsfullt och tänkvärt.
    Kram!

    Gilla

  4. 
    Stefan Holmström april 8, 2020 kl. 10:38

    Tack Frida, för dina inträngande tankar. Vi har så mycket att lära, så mycket att komma ihåg, så mycket att vara tacksamma för. Vi har en liten swahiligudstjänstgrupp på Whats app för våra nu inställda swahiligudstjänster. Någon publicerade en predikan av eldig predikant (vi talar om ”estradtypen” som väl kanske inte är my cup of tea även om jag gärna viftar med armarna). Men nog har Gud gett inte minst många (bantu-)afrikaner talets gåva. Oj. Och det han sa var jättebra, om att slösa pengar på dem som inte har någon hjälp att erbjuda när du blir sjuk utan att bygga vänskap med dem som skulle ge bort en apelsin till dig även om han bara hade två själv… och komma och sitta vid din säng på natten…

    Så sant.

    Gilla

  5. 

    Fullkomligt underbar text. Tack!

    Gilla

  6. 

    Tack! Stark.

    Gilla

  7. 

    Perspektiv. Så viktigt. Jag tappar gärna bort dem i min egen besvikelse med diverse event som inte blir av och människor jag inte får träffa just nu. Men egentligen har jag det bra. Det är bara den där oron och ovissheten över framtiden och hur länge det här kommer att hålla på som tär.. Jag har pratat perspektiv med mina elever, jämfört corona med världssvälten osv, tagit oron på allvar men samtidigt tagit ner den på jorden. Älskar att du bloggar igen! Tänker mycket på er, många kramar!

    Gilla

  8. 
    Maria Hedblad april 22, 2020 kl. 15:07

    Tack för den här texten! Jag blir både rörd, arg, uppmuntrad och tacksam. Så fint att de tänker på oss ❤

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s