Som vanligt och inte alls

mars 28, 2020 — 4 kommentarer

Vi väntar.

Vet inte riktigt på vad, men vi väntar ihärdigt.

På nya sms och email. Väntar på att katastrofen ska komma. Och undrar hur det kommer bli då. Funderar över hur vi kan förbereda oss och hur vi ska prata med våra vänner om det.

Dagarna går och mycket är som vanligt. Jag tänker att katastrofen kanske ändå inte kommer komma hit? Vi spelar spel och gör läxor med barnen. Strukturerar om vårt arbete och ringer runt till vänner.

Det är som vanligt.

Men samtidigt inte alls.

Barnen är hemma. Kyrkan där Andreas är pastor har tvingats stänga sina dörrar. Utländska vänner lämnar Etiopien. Och många är oroliga.

Hur kunde det bli så här? Inget är som vanligt.

Idag besökte jag en god vän. En av de fattigare familjerna här i Addis, en ensamstående mamma med tre barn. De är en av många familjer som påverkas svårt av COVID-19.

När barnens skola stängde pga Corona behövde hon stanna hemma med dem. Och när hon inte kunde gå till jobbet blev hon omedelbart avskedad! Änka, ensam med tre barn. Utan släkt som sluter upp. Nu arbetslös.

Nu sitter de hemma i sitt hus. Hela familjen delar på ett litet rum som är en tredjedels storlek av vårt vardagsrum. På deras TV snurrar nyheterna om Corona runt, runt. Död död död. Barnen sitter klistrade framför nyheterna.

Rädslan för viruset gör att de inte går ut. Men vad kan de göra inomhus, förutom att titta på nyheterna?

Hur ska de nu kunna köpa mat utan mammans inkomst? Och hur ska de kunna låta bli att bli galna av tristess?

Vi tog med en dunk olja, ris, mjöl och tvål. Lovade att komma tillbaks med lite filmer och pennor. Men vad gör det egentligen för skillnad?

En droppe i havet.

Vi bad en bön tillsammans, men utan att röra vid varandra. Skrattade lite åt den yngsta pojken som försökte sno socker ur sockerburken. Och försökte uppmuntra.

”Ni kanske ändå kan gå ut lite?”.

Kära familj!

För er är inget som vanligt. Och kommer kanske aldrig bli igen.

Jag är ofta tveksam till att dela snyfthistorier. Gillar inte att spä på bilden av det ”stackars Afrika”. För det är ju bara en av alla sidor på denna så färgstarka kontinenten.

Men många av de människor vi har runtomkring oss har det faktiskt inte så lätt. Och det blir inte enklare för dem nu. Vi hör och ser hur en efter en drabbas av bieffekterna av Corona, inte minst ekonomiskt.

Och det är lite skönt att få berätta om det.

#be

4 svar till Som vanligt och inte alls

  1. 
    Staffan Grenstedt mars 28, 2020 kl. 18:24

    Tack Frida! Ni är med i våra böner.
    Kram från oss,
    Staffan

    Gilla

  2. 

    Jag delar samma känsla som du, man vill inte spä på stereotypa bilder av denna färgrika och fascinerande kontinent. Men den sanning du beskriver är ju samtidigt så påtagligt närvarande. Och du beskriver den så bra, man blir berörd. Och det är också viktigt. Men det är en svår balansgång…

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s