Bale – en reseskildring

januari 11, 2017 — 3 kommentarer

I tisdags åkte jag och femåriga sonen, min bror Calle och hans snart femåriga Levi till Hawassa fem timmar söder om Addis. På vägen stannade vi och klappade sköldpaddorna vid Langano, men annars var det raka vägen. I Hawassa sov vi en natt på Lewi gästhus, medan vi laddade för resans mål: Bale-bergen.

Det var första gången som jag var i Hawassa och jag måste säga att det är väl värt ett besök. Strandpromenaden med alla kaffestånd och det härliga folklivet som blandas med fiskdoften, kossorna och de stora Maraboustorkarna kändes befriande. Och barnen gillade så klart aporna på hotellet!

Tidigt på onsdagen for vi till Dodola, vid foten av Bale. Där träffade vi vår guide Ismael som tog oss vidare till hästarna som stod och betade på en stor äng.

img_0562

Vid det här laget började jag bli lite nervös! Berg som helt saknar telefonnätverk och två små killar som kanske inte kommer uppskatta att sitta tre dagar på hästryggen…  Dessutom har ju varken Calle eller jag någon direkt hästvana.. Men tveksamheten lade sig så fort vi började rida, barnen tog helt oförskräckt täten och vi red in i något som närmast kan liknas vid en grön djungel. Bäckar, ängar och små byar av enkla hyddor. Människor som nyfiket tittade på oss, frisk luft och inte ett spår av andra turister. För mig som varit instängd i Addis storstadsmyller de senaste fem månaderna var detta rena paradiset!

Vi skrittade mest och tog det lugnt framåt. Calle antog utmaningen att rida in i ett rejält björnbärssnår som växte hoptrasslat med lianer, men klarade att sitta kvar på hästryggen trots att skjortan revs söner och snåren försökte dra honom av hästen. Lite jobbigt att behöva erkänna, men den synen fick mig att skratta mer än jag gjort på väldigt väldigt länge!

dsc02458

Vi galopperade sista biten. Och även om det kanske inte såg ut att gå så fort, så kändes det som att vi flög fram! Vi skrek och skrattade och mådde riktigt bra!

img_0530

Väl framme vid vårt lilla lerhus lade vi oss att vila bland getterna på ängen. Vi tog en kort promenad med några nyfikna barn som sällskap och sedan lagade vi middag över elden. Barnen lekte sotarpojkar i dammet och sprang runt bland djuren i hagen. En riktig liten idyll som fyllde hela mig med välbehag!

img_0482

Nästa morgon värmde vi oss vid elden, mjölkade en get, kokade vår havregrynsgröt och packade hästarna.

dsc02420

dsc02399

img_0520

Sedan fick djuren gå en egen, längre väg mot toppen, medan vi klättrade/gick en snirklig stig upp för berget. Vid nästan 4.000 meters höjd, en bit över trädgränsen, var utsikten bedårande!

dsc02461

img_0563

Den dagen red vi ungefär 15 km och det gick jätte bra! Levi satt på hästen och sjöng julsånger och vår pöjk njöt av att äntligen få rida sig ordentligt trött.

dsc02420

img_0512

När vi kom fram till den andra stugan var vi slitna. Återigen lagade vi en enkel middag över elden och sedan satt vi uppe och väntade på stjärnhimlen. Jag har aldrig någonsin sett så många stjärnor!

Den natten var KALL och vi kurade ihop oss två och två i sängarna! Det var med all säkerhet minusgrader inomhus och trots tre täcken, underställ, mössa, tjocktröja etc så frös vi. Den varma chokladen smakade väldigt gott dagen därpå!

dsc02494

På fredagen började vi rutten tillbaks till dalen där vår bil väntade. Med ömma bakar och trötta ben red vi nedför berget, barnen definitivt piggare än oss vuxna. Det var svår terräng och jag försökte att inte titta ner åt sidan vid stupen. Men allt, allt, gick bra!

img_0565

Sedan åkte vi bil till Ziway, vilket är en stad vid en stor fågelsjö som vi flera gånger återkommit till. Där slöt Andreas och våra två andra barn upp och vi hängde ett dygn vid poolen, såg flodhästar och åt fisk. Där fick vi även fira den etiopiska julen, om än något mättat.

I söndags körde vi tillbaks till Addis och vardagen med skola och arbete.

Jag hade oroat mig lite för att inte orka med en sådan här fysiskt intensiv resa, eftersom jag vet att min energi varit på sparlåga det senaste halvåret. Men den mentala vilan och tystnaden var så påtaglig där uppe på bergen, vilket gjorde otroligt gott. Jag sov bättre än någonsin, tror jag. Dessutom var det rysligt roligt att få umgås så mycket med Calle, Levi och S!

Så nu gör jag ett stort X på min inre bucket-list: tre dagar ridandes på häst i vildmarken, sovandes i enkla hyddor, matlagning över elden och galoppera nedför sluttningarna. Check!

Annonser

3 responses to Bale – en reseskildring

  1. 

    Wow, vilken resa!! Så häftigt. Och härligt att det nog ändå blev vila för dig.

    Gilla

    • 

      Ja, den resan rekommenderas!! 🙂 Det Jennie skrev om på er blogg om att inte orka göra det man egentligen älskar och får energi av kan vara så fruktansvärt sorgligt – och att då hitta en grej som verkligen funkade blev en kick! Kull att ”se” dig här!

      Gilla

  2. 

    Hmmm, undras om det inte får ramla in på min bucket-list också… Och jag skulle hemskt gärna gör det med dig om du skulle kunna tänka dig en repris nån dag! Eller nåt annat kul landsbygdsäventyr, det är ju ändå lite mer off-stan som vi hör hemma 🙂

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s