Allt är bra, faktiskt

Igår frågade jag en av mina söner vad han är mest nöjd med på sin kropp.

Svaret kom snabbt; ”Mina ögon! Mina öron! Och min mun såklart!”

Jag undrade varför.

”För de gör ju så jag kan se, höra och prata. Vad tråkigt det skulle vara utan dem!”

Ja, såklart!

”Och benen som gör att jag kan springa snabbt. Och händerna, så jag kan ta saker är också bra. Allt är bra faktiskt” la han till.

Tänk om vi alla såg på våra kroppar med en liten pojkes blick! Struntade i de små (ok, ganska stora) fettvalkarna och de grå hårstråna. Och istället tacksamt älskade allt som funkar! Värt ett försök!