Hur går det i Etiopien?

Det är många av er som frågar hur det går här i Etiopien, med tanke på Covid -19. Och svaret måste nog bli; ingen vet riktigt säkert.

Det är för tidigt att säga något än, men vad vi kan se och förstå så är det egentligen inte så många sjuka.

Men visst är det tydligt att landet ändå påverkats, trots det låga antalet smittade (som rapporterats). Människor är oroliga. Många av våra bekanta har satt sig själva i frivillig karantän. För de som redan levde på marginalen är det tyvärr en väldigt svår situation.

Det utlystes undantagstillstånd för ett par veckor sedan, vilket kommer hålla i sig i åtminstone tre månader.

Sjukhuset rustar för pandemin. Även om de ju gör det i motvind, då resurserna är små.

Många platser är designerade för att bli nya mobila kliniker. Seminariet där vi bor kan komma att bli ett av regeringens områden för karantän, för människor med misstänkta symtom.

Alla skolor är stängda sedan sex veckor. Många skolor försöker skicka hem material till sina elever, men det är inte helt enkelt när eleverna inte har vare sig datorer, internet eller annat material.

Så barn sitter sysslolösa.

Ofta med mindre mat än tidigare, då endel skolor ju serverade lunchmålet. Vilket nu uteblir.

Kyrkor och andra religiösa institutioner firar inte gudstjänster, sedan en dryg månad.

Det är förbjudet att utföra gruppaktiviteter såsom sport.

Men man får gå ut! Mataffärer, banker etc är öppna. Man ska dock bära munskydd och hålla distans. Och affärer/institutioner är skyldiga att sätta upp tvättanordningar vid ingången.

Vi ser människor som blivit arbetslösa. Detta trots att man enligt lag just nu inte får avskeda någon. Frågan är hur det ska gå till, när företagen inte har pengar att betala ut löner med.

Många egenföretagare kämpar. Marknader har stängt och kunder går ju inte ut som förr.

Och här måste jag flika in att dessa egenföretagare är människor som redan innan pandemin kämpade för sin överlevnad. De har inga sparpengar. Inga socialbidrag. Ingen backup.

Samtidigt har matpriserna höjts.

Biståndsorganisationen tvingas skära ner.

Väldigt många utlänningar har åkt hem till sina hemländer. Flygtrafiken är nu kraftigt begränsad. Men Ethiopian airlines flyger fortfarande sporadiskt, bla till Arlanda.

Kommer man till Etiopien så tvingas man sitta minst två veckor i karantän, på ett av regeringens hotel/institutioner.

Annan kommunikation är också kraftigt påverkad inom landet. Privata bilar begränsas på gatorna, man får endast köra varannan dag.

Det är inte helt enkelt att lämna Addis.

Fram till idag har man i Etiopien testar ungefär 20.000 människor för Covid -19. Man går från hus till hus och tar febern på folk. Visar det sig att någon har över 37.5 grader Celsius så sätts den personen direkt i karantän på ett av regeringens institutioner. Man testas och släpps efter ett par dagar om det visar sig att man inte bär på Covid -19.

Misstänker man att en person kan ha Covid -19 så är man skyldig att anmäla detta till myndigheterna.

Av alla som testats har endast 133 personer bekräftats bära på smittan. Tre personer har dött.

Självklart undrar många varför etiopien inte drabbats hårdare av själva smittan. Är det pga värmen? Pga höjden? Är det för regeringens snabba åtgärder? Eller tack vare Guds nåd?

Eller är siffrorna felaktiga?

Kommer det snart komma en hastig försämring? Kanske nu när regnsäsongen sätter i gång på allvar?

Det går massor av rykten. Alla tycker och tänker och tror.

Är detta Guds straff, undrar många.

Till och med regeringen uppmanar alla människor att omvända sig och be. De ger tex airtime för religiösa ledare att predika via TV och radio.

Samtidigt är det förbjudet att sprida falsk information om Covida -19. Och det är förbjudet att säga/skriva något som kan spä på oron. Eller att använda denna situation för propaganda.

Ja ni, detta var på intet sätt en heltäckande sammanfattning av situationen här. Men åtminstone en liten inblick i dagens Etiopien, i Coronas kölvatten.